Att bara skriva, låta tangenterna flyta
Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag bara vill skrika rakt rakt rakt ut! Jag har aldrig hittat mig den där bästa vännen, som man kan säga allt till och veta att det stannar hos denna person och ingen annan. Jag har aldrig hittat den där bästa vännen, som är den första man ringer när något roligt, tråkigt, bra, dåligt, ingenting hänt. Eller? Jo jag har hittat den jag vill ringa och berätta allting för. Men det har aldrig varit tvärtom. Jag har aldrig varit den som någon annan velat ringa och berätta allt för, den vännen man vill umgås med, spelar ingenroll vad man gör, bara umgås. Aldrig varit den man ringer när det vankas utgång eller myskväll. Iallafall inte den man först tänker på. Den vännen man känner att man inte kan eller vill vara utan. Det gör så fruktansvärt ont att se alla andra och deras bästa vänner som de gör allt med, som de gör inget med. Men som alltid gör det tillsammans, eller iallafall oftast.
Jag har aldrig velat ha många vänner. Däremot vill jag ha någon nära. Den där speciella som man känner att, vi - ja vi kommer vara vänner för alltid. Jag ger upp nu. Orkar inte kämpa. Orkar inte kämpa för en vänskap jag vet aldrig kommer betyda lika mycket som en annan. För mig är de alltid nära vänner, för dem är jag bara en i mängden. Den man tänker : ja oj, henne kanske vi ska fråga också...
Jag hatar mig själv för det här. För att jag alltid lyckats välja så jävla fel vänner. Alltid är jag lämnad för någon bättre, någon roligare. Och ja, det gör så fruktansvärt ont. Det gör så jävla ont att jag inte längre vet hur jag ska hantera det.
Jag hatar mig själv för att jag gråter varje kväll, i önskan om det otänkbara. Jag hatar mig själv och vill göra mig illa, så jävla illa att jag inte längre kan stå upp. Jag känner inte längre någon livsglädje. Det känns inte som att jag lever. Det känns som att jag är i någon jävla dimma och inte kan ta mig ur den! En svårt, trasig, knövlig spiral som bara går ner och ner och ner och ner. Runt, runt, runt runt runt runt runt. Jag får panik när jag tänker på framtiden. För jag vet att jag kommer dö ensam, jag vet att jag kommer få leva ett liv utan vänner, utan någon nära att få stå emot när vinden vill bända mig.
Jag älskar min man, så jävla jävla jävla mycket och det känns inte som att jag förtjänar honom. Det gör jag inte. Jag har varit jävlig mot honom, överjävlig! Svin rutten och elak. Hatar mig själv för det också... Typiskt mig såklart. Att göra saker, säga saker utan att tänka till två gånger extra.
Men jag älskar honom och tänker bevisa att jag förtjänar honom, tillslut ska jag kunna ställa allt till rätta igen.
Dag sex, mina syskon (mitt syskon)
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om min älskade lillasyster Moa, och det skulle ta flera timmar att få ner allting här på bloggen. Därför får ni några små ord istället.
Jag älskar dig min finaste bästa syster. Jag kommer alltid alltid alltid stå vid din sida! Jag kämpar för dig, finns för dig, älskar dig.
I'll always be your soldier.
Efter några dagar
Det har tagit ett antal dagar av ångest, smärta & tårar. Men tillslut så mår man bättre. Tiden läker alla sår. Det tråkiga är att när man tror att man ska kunna gå vidare, då börjar det om från början igen. Det lyckas alltid komma något så man är tillbaka på ruta ett igen.
Dag fem, min tro.
Jag är inte kristen. Jag tror inte på något specifikt över huvudtaget. Därimot så tror jag på karma. Jag tror också att man måste tro på sig själv. Jag tror att om man gör något bra så visar det sig senare och gör man något dåligt får man tillbaka det.
Dag fyra, min bästa vän.
Det är svårt att bara skriva om en, och det känns rätt orättvist också, för alla mina nära underbara vänner måste nästan nämnas. Tyvärr kan det bli så att man råkar glömma att skriva med någon, helt utan mening såklart! Och då kan det tas illa vid sig...
Så jag vill bara berätta för alla mina fina vänner att jag älskar er! Ni vet vilka ni är, ni borde iallafall veta vilka ni är, gamla som nya och ni finns i mitt hjärta varje dag som går. <3 Tyvärr har jag väldigt mycket i mitt huvud och liv just nu och därför faller vänskaper lite efter, det är verkligen inte min mening och jag vill att alla ska ha lika mycket tid i mitt liv. Men som det är just nu prioriterar jag mig själv och mina drömmar. Jag måste må bra, ha ett roligt liv fyllt med kärlek och närhet, så jag lovar att jag kommer tillbaka. Måste bara hitta mig själv just nu :}
Vill dock ge uppmärksamhet till en person som står mig väldigt nära, men som är väldigt långt bort just nu, och det är Johanna. Min johanna som jag är så otroligt lycklig över att ha hittat. Jag älskar och saknar dig så himla mycket, det gör ont i varje del av mig att inte ha dig här att kunna krama på när det är jobbigt, att ha våra filmkvällar, picknicks och utgångar på klubben. Kära klubben. Ush vad jag saknar dig <3 Men snart är du tillbaka och det kommer bli bästa sommaren ever! Peace and love och massa mer skoj!
När hjärtat slår
Jag försöker verkligen mitt bästa för att räcka till. Bli omtyckt och älskad för den jag är. Jag har lärt mig att jag måste stå upp för mig själv, gå rak i ryggen, inte ångra massa onödiga saker, inte ta någon eller något för givet. Jag följer mitt hjärta och mina drömmar. Jag vågar vara den jag verkligen är. Jag gör mitt yttersta för att andra ska må bra, även om jag ofta glömmer bort mig själv och låter mig själv komma i andrahand.
Jag överanalyserar allting och mår väldigt dåligt för saker som kanske inte har så stor betydelse. Jag tror ofta att allting är mitt fel och tar på mig skulden. Jag ber om förlåtelse när jag inte gjort något, bara för att ingen ska behöva må dåligt och för att slippa bråka. Jag är ganska långsint när det gäller vissa personliga saker. Oftast lägger jag saker bakom mig på fem sekunder. När jag väl blir arg, då blir jag riktigt riktigt arg. Det händer inte ofta, inte alls ofta, knappt aldrig.
Samtidigt ställer jag upp för mina nära och kära till hundra procent, jag lämnar aldrig någon eller vänder någon ryggen. Ringer någon tre på morgonen och ber om hjälp, funderar jag inte över det och kommer komma springandes i pyjamas för att hjälpa till. Mår man dåligt, behöver man aldrig fundera på om man vågar gråta intill mig, jag har stor lyssnarförmåga, en axel att gråta emot, en famn att krama. Jag finns alltid där för mina vänner och min familj, oavsett vad, oavsett om man bråkat tre minuter, tre månader eller tre år i sträck.
Amzungo
det är detta företag vi kommer åka till Afrika med! Spännande va?!
I mars åker vi fyra veckor till Tanzania för att jobba på ett barnhem i Arusha. Under helgerna kommer vi simma med delfiner, bestiga kilemanjaro, åka på safari i en vulkan á la landet för länge sedan (WOW) och innan vi åker hem ska vi bo ett par dagar på Zanzibar där de har fantastiska stränder, underbar vit sandstrand och kristallklart vatten. Det himla otroligt häftigt! Ett minne för livet. Ett klipp för livet. <3
Jag är så lycklig över att vi gör det här, att vi faktiskt komma komma iväg! Jag tror det är många som tvivlat på oss! Men HAHA, där fick ni. Kämpar man, då går det! Jag har jobbat ihjäl mig, jobbat nätter, kvällar, helger, dagar, samtidigt som jag gått i skolan på det. Ni ska veta hur jag mått, men jag har stått upp, gått igenom det här och mycket annat på vägen och nu kan man nästan se målet! Det finns där framme!
...För idag skrev vi på papper :} !!!
Dätta felt moste fylläs i, jaja.
Idag plingade det på dörren och då fick jag min studentklänning som mamma beställde åt mig. (det var postmannen som gav den, skönt att slippa gå till posten o hämta den!) Den är sååååå fin och mjuk och skön. Dock lite för kort om man ska hoppa och skutta i den, så det får bli ett par fina shorts under den :}
Nu ligger jag i soffan med feber och dricker vatten.. Har ätit lite pannkakor från igår med socker på, för att stilla hungern. Börjar dock bli väldigt rastlös, men har ingen kraft att göra något. Tror min kropp säger ifrån just nu, så det är bäst att lyda & bara ligga still.
När jag åt maten förut så rensade jag på alla papper vi har och satte in i vår gemensamma pärm, så nu ligger alla lönespecar i ordning, alla viktiga kvitton i en ficka, alla medlemsskaps-papper i en egen ficka osv. Det var typ så mycket jag orkade med idag innan jag dog igen. Vill flyttpacka massvis och rensa överallt, men det orks* inte idag... Så ja, nu ligger jag här och ska sätta på en film och kramas på min älskling.
Imorgon måste jag nästan fixa nytt pass, börjar bli bråttom nu! Sen ska jag på massage hos camilla på salong crush kl 15.30, underbart <3
*ja man får skriva så :}
Dag tre, vad är kärlek.
Min kärlek heter Emil och är den mest underbara människa jag vet. Han är fantastisk och helt enkelt bäst!
Vi träffades år 2006 då vi åkte till Holland som utbytesstudenter tillsammans, för samma skola. Jag har ändå vetat vem han varit sen jag gick på högstadiet då han var en "bad boy" med dreads och hängbraller ;) När vi kommit hem från Holland började han umgås med min vän Cattis som jag också umgicks med hela tiden, så vi gick på mycket fester tillsammans, åkte och badade tillsammans och sen blev det som det blev :}
Vi träffades från sommaren enda fram till November 2006 innan vi vågade säga att vi var tillsammans :$ Vi satt hemma hos vår vän Christian som frågade ut oss om vi var tillsammans eller inte, och båda två var typ såhär: "jag vill om du vill." Så då sa Christian att han bestämde att vi var det, och att den dagen fick vara vårat datum. den sjätte november tvåtusensex. <3
Vi flyttade ihop första Augusti 2008 i en lägenhet på 55kvm. Den hade en 13m lång balkong som gick utmed hela lägenheten, och det är den största balkongen i Kumla. Mysig liten lägenhet som tyvärr var en bastu på sommaren och frys på vintern. Alla fönster var åt samma håll där solen kom fram klockan 11 och kvar kvar tills den gick ner. Dvs gick det inte att vädra eller göra korsdrag... Vi bodde där i ett år, fram tills 1 september 2009 då vi flyttade till en lägenhet som var 67kvm i en annan del av Kumla. Där kom solen knappt fram överhuvudtaget, så lägenheten var mörk i stortsett hela dagen.. Typiskt haha. Dessutom var det ett ruttet område, då vi hade inbrott första veckan vi flyttade in, sen gjorde nån sönder vår bil, någon låg o sköt med luftgevär (?) i en skog på folk som gick förbi (precis utanför oss!), en granne hade fest 24/7 och jag överdriver inte att festen höll i sig enda till 8 på morgonen varenda jävla dag! Det gav mig sömnlösa nätter av ett antal anledningar, så där var vi kvar i fem månader innan vi flyttade igen. Då hittade vi vår nuvarande lägenhet som vi flyttade in i 1 februari 2010. Den är 65kvm stor, är alldeles perfekt och super mysig. Den ligger centralt, balkongen är in mot en liten gård, så det känns inte så centralt. Mysigt och perfekt.
Dock känner vi oss klara med Kumla nu, så 27 Februari flyttar vi in till Örebro där vi hittat en ännu mer fantastisk lägenhet! Öppen spis, högt i tak, vitt överallt, underbart! <3 Gud vad jag längtar!
4e gången gillt ;)
Nästa gång vi flyttar blir det till Göteborg!
Dag två, mina föräldrar.
Denna dag kommer jag hoppa över.
Dag ett, om mig.
Anna Mathilda Kristina A
född på örebro bb den 17 september
Jag är uppväxt i den lilla hålan Åbytorp som ligger utanför Kumla. Jag hade en bra uppväxt, och höll mycket på med sport såsom simning, ridning, golf & fotboll.
Simningen tränade jag fem dagar i veckan och tävlade den sjätte, och jag var riktigt duktig!
Ridningen är det jag hållit fast vid längst och det är också det jag håller på med nu. Tog dock ett uppehåll i ett par år under nian - första åren på gymnasiet. Hade en egen sköthäst ett par år också, en islandshäst vid namn pjakkur.
Det finns mycket jag skulle kunna berätta, men som många inte skulle tycka vore "passande" på en blogg/på internet. Jag har större delen av mitt liv lidit av ätstörningar och andra magproblem som förföljer mig fortfarande. Ätstörningarna tror jag aldrig försvinner, men att man lär sig leva med det och vet hur man ska göra för att inte åka tillbaka in i gamla vanor. Även om det kan bli extra tydligt när man mår dåligt och det oftast är det man tar till då... Tyvärr. Nog om det nu.
Jag minns knappt min barndom eller ungdom. Några små bitar här och var bara.
När jag skulle börja 7an och börja ny skola, ny klass skilde sig mina föräldrar.
Jag har gått sex år i gymnasiet då det tog tre år att hitta rätt. Jag har avverkat hotell och resturang, livsmedel och nu frisör som är det bästa jag gjort!
År 2006 träffade jag min underbara sambo som jag bott ihop med i 2½ år nu. Vi har bott i tre olika lägenheter än så länge och 1 mars är det dags för vår fjärde lägenhet, och nu drar vi oss in till Örebro!
Jag har få och väldigt nära vänner, vilket är det bästa man kan ha! Många vänner har kommit och gått, men några finns kvar. Jag har många gånger känt mig lämnad och jag är rädd för att bli just det - lämnad. Jag är livrädd för att dö. Jag är mörkrädd och rädd för att vara ogillad. Jag tror ofta att om jag bara har en fin frisyr, fin hårfärg och fina kläder så kommer jag bli mer omtyckt. Vilket är en nackdel. Jag överanalyserar allt och är super känslig. Jag tar lätt illa vid mig. Jag kan även vicka på öronen!
När jag blir stor vill jag bli något inom skönhetsvård. Antingen massör, frisör, nagelteknolog, mua, ansiktsterapeut m.m. Jag har många drömmar, många höga, inte så många låga. Man ska sikta mot stjärnorna och så kanske man kommer till trädtopparna.
Jag ska åka på en volontärresa inom en snar framtid under en månads tid! Driver ett uf-företag tillsammans med min vän tessa och som går super bra!
Jag önskar mig två/tre barn och vill inte bo här i närke. Helst bor jag utomlands, då jag älskar att resa. Jag älskar sol, värme, stränder och solnedgångar.
Jahani, det var rätt mycket - men ändå rätt lite om mig. Det finns mer än vad skinnet visar, man måste bara vänta och kika lite längre in.
Femton dagar.
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Mina föräldrar
Dag 03 – Vad är kärlek?
Dag 04 – Min bästa vän
Dag 05 – Min tro
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – Den här veckan
Dag 08 – Mina drömmar
Dag 09 – Mitt favoritminne
Dag 10 – Detta ångrar jag
Dag 11 – Det här upprör mig
Dag 12 – Det här får mig att må bättre
Dag 13 – En första
Dag 14 – Det här saknar jag
Dag 15 – Ett sista ögonblick
...
Livet är inte rättvist. Det fick man lära sig redan på dagis. Man ska inte ta något förgivet, man ska tacka och bocka, dela med sig, vara snäll och ärlig. Livet är absolut inte rättvist. Här har vi vatten och mat för dagen, tak över huvudet och ändå slösar vi och spenderar timmar, dagar, år åt att inte vara nöjda med vad vi har eller hur vi ser ut...
Det ska bli en riktigt bra upplevelse att få åka på en volontärresa till ett u-land. Jag hoppas att det sätter perspektiv på saker och ting i livet. Även om man inte kan ändra mycket, så kan en person iallafall göra något litet. Man måste starta någonstans.
-------
Nu ska jag fortsätta kolla på film och sen lägga mig.
Längtar redan till nästa helg..
Hej.
Har haft en urusel helg pga ett par saker som hänt. Mår inte alls bra just nu och vill mest försvinna härifrån. Önskar att man bara kunde dra för att slippa all skit. Jag har inte gjort något fel och vägrar tro det. För jag har inte gjort något...
Välkommen till min nya blogg!
